Kvällens pepptalk till mig själv.
Nu ikväll känns det bättre än imorse. Men det är fortfarande ett stooort kaos i skallen. Men har såna här dagar lite då och då. Det har nästan blivit en del av vardagen. Jag hoppas att det släpper snart. För det suger energi till förbannelse. Men det gäller att hålla huvudet högt och inte gräva ner sig för mycket. Det gäller att försöka vara optimistisk helt enkelt.
En vacker dag kommer jag kunna lägga allt bakom mig. Visst kommer det ta tid. Men är man bara beredd att ge allt för att må bra så kommer den långa kampen vara värd all möda i världen. Och det finns ingen som kommer göra jobbet åt en. Vill man ha förändring så får man ta saken i egna händer. För du är den enda som kan forma din egen lycka. Låter du dig bli illa behandlad eller olycklig så är det bara du som kan ändra på det. Att våga gå in på en jobbig outforskad stig. Märker man att den stigen var lika olycklig och jobbig, kan man bara gå tillbaka och titta på vägskälet igen. Vad är bäst för mig och mitt välmående? Vilken väg bör jag ta för att känna mig som gladast och starkast, på ett långsiktigt plan.
För visst är det lätt att besluta saker på en kortsiktig väg. Lätta, snabba beslut som inte känts bra för stundens hetta. Finns många bra exempel men ett av dom kan vara som att känna ett godis sug. Du går till affären för din hjärna vill ha godis. Du köper världens godispåse, kommer hem, äter 2-3 bitar men sedan vill du inte ha mer. Och påsen blir stående i skafferi eller i godisskålen på vardagsrums bordet. Och måste sedan slänga godiset. Då har du slängt ut pengar i onödan på något som du egetligen kunde ha varit utan för du tänkte igenom det från början. Ogjort arbete, enkelt förklarat.
Jag känner att terapeuten jag går till har gjort att jag tänker helt annorlunda än jag gjorde tidigare. Det är inte så att hon har prackat på mig ett nytt tänk. Mer att hon ställer frågor på det jag berättar för att jag själv ska upptäcka om det låter som en bra idé eller inte.
Om jag t.ex. berättar att jag känner mig instängd i mig själv. Så frågar hon varför jag gör det. Då börjar tanken verksamheten inom mig starta på fullvarv. Jo men det är ju för att jag inte mår bra. "Ja men varför mår du inte bra?" kan jag då få som motfråga igen. Tankeverksamheten ökar ytterligare några hastigheter. "För att jag har tillåtit mig bli instängd i mig själv". Jag får tänka själv, ingen gör det åt mig. På så vis känner jag mig mer "duktig" eller hur man nu ska förklara det. Det är ingen som tvingar sitt tycke och tänk på mig. Jag får själv komma till insikt med varför jag mår som jag mår, hur jag ska lösa saker och ting. Hur jag vill forma mitt liv till det bästa för mig.
Har aldrig varit med om det innan. Men det känns samtidigt sååå skönt så ni anar inte. Att känna den pushen och styrkan inombords, att det är jag som håller hastigheten och rodret för mitt liv. Att alla beslut är mina val. Ingen annans. Oförglömlig känsla.
Oj vilket inlägg det blev. :P Aja inte så mycket att göra åt. Tänkte lägga mig och kolla på lite serier sedan blir det att lägga sig och sova. Blir en lång dag imorgon. :)
Ni får ha en fortsatt trevlig kväll.
/Sarah
En vacker dag kommer jag kunna lägga allt bakom mig. Visst kommer det ta tid. Men är man bara beredd att ge allt för att må bra så kommer den långa kampen vara värd all möda i världen. Och det finns ingen som kommer göra jobbet åt en. Vill man ha förändring så får man ta saken i egna händer. För du är den enda som kan forma din egen lycka. Låter du dig bli illa behandlad eller olycklig så är det bara du som kan ändra på det. Att våga gå in på en jobbig outforskad stig. Märker man att den stigen var lika olycklig och jobbig, kan man bara gå tillbaka och titta på vägskälet igen. Vad är bäst för mig och mitt välmående? Vilken väg bör jag ta för att känna mig som gladast och starkast, på ett långsiktigt plan.
För visst är det lätt att besluta saker på en kortsiktig väg. Lätta, snabba beslut som inte känts bra för stundens hetta. Finns många bra exempel men ett av dom kan vara som att känna ett godis sug. Du går till affären för din hjärna vill ha godis. Du köper världens godispåse, kommer hem, äter 2-3 bitar men sedan vill du inte ha mer. Och påsen blir stående i skafferi eller i godisskålen på vardagsrums bordet. Och måste sedan slänga godiset. Då har du slängt ut pengar i onödan på något som du egetligen kunde ha varit utan för du tänkte igenom det från början. Ogjort arbete, enkelt förklarat.
Jag känner att terapeuten jag går till har gjort att jag tänker helt annorlunda än jag gjorde tidigare. Det är inte så att hon har prackat på mig ett nytt tänk. Mer att hon ställer frågor på det jag berättar för att jag själv ska upptäcka om det låter som en bra idé eller inte.
Om jag t.ex. berättar att jag känner mig instängd i mig själv. Så frågar hon varför jag gör det. Då börjar tanken verksamheten inom mig starta på fullvarv. Jo men det är ju för att jag inte mår bra. "Ja men varför mår du inte bra?" kan jag då få som motfråga igen. Tankeverksamheten ökar ytterligare några hastigheter. "För att jag har tillåtit mig bli instängd i mig själv". Jag får tänka själv, ingen gör det åt mig. På så vis känner jag mig mer "duktig" eller hur man nu ska förklara det. Det är ingen som tvingar sitt tycke och tänk på mig. Jag får själv komma till insikt med varför jag mår som jag mår, hur jag ska lösa saker och ting. Hur jag vill forma mitt liv till det bästa för mig.
Har aldrig varit med om det innan. Men det känns samtidigt sååå skönt så ni anar inte. Att känna den pushen och styrkan inombords, att det är jag som håller hastigheten och rodret för mitt liv. Att alla beslut är mina val. Ingen annans. Oförglömlig känsla.
Oj vilket inlägg det blev. :P Aja inte så mycket att göra åt. Tänkte lägga mig och kolla på lite serier sedan blir det att lägga sig och sova. Blir en lång dag imorgon. :)
Ni får ha en fortsatt trevlig kväll.
/Sarah
