*Andas* *Pust* *Host*
Herre min skapare. Har jag tillåtelse att dö lite i soffan nu? Har varit ute och sprungit för första gången på evigheter. Bland folk!? Jag har alltid haft en fobi att springa inför någon annan. Speciellt folk jag inte känner (ska jag med tåget och måste springa så struntar jag i om folk ser eller inte). Det jag menar är att när jag försöker röra på mig och allt fett och lös hud bara studsar hej vilt när jag springer så skäms jag. Och om folk ser det så skäms jag ännu mer.
Tror mycket av det hänger ihop med att jag blev retad i mellanstadiet för att jag var mullig jämfört med dom andra i klassen. Jag började bli brud innan dom andra tjejerna i klassen (om man kan uttrycka det så). Och mina största intressen då var att sjunga och framför allt dansa. Det fanns inget annat som jag ville göra. Vi hade småstjärnorna på skolan och vem var inte med och försökte tävla om inte fröken Sarah. MEN, jag fick utstå en massa glåpord om hur min mage och mina bröst studsade. Efter det slutade jag dansa. Det var ju ingen idé att dansa när alla skrattade och retade mig. Och det där har suttit kvar i alla år. Jag dansade inte om jag inte hade andra runt mig som såg ut som jag och dansade. Då kunde jag slappna av. Jag var inte själv. Men annars, nej!<
Tror mycket av det hänger ihop med att jag blev retad i mellanstadiet för att jag var mullig jämfört med dom andra i klassen. Jag började bli brud innan dom andra tjejerna i klassen (om man kan uttrycka det så). Och mina största intressen då var att sjunga och framför allt dansa. Det fanns inget annat som jag ville göra. Vi hade småstjärnorna på skolan och vem var inte med och försökte tävla om inte fröken Sarah. MEN, jag fick utstå en massa glåpord om hur min mage och mina bröst studsade. Efter det slutade jag dansa. Det var ju ingen idé att dansa när alla skrattade och retade mig. Och det där har suttit kvar i alla år. Jag dansade inte om jag inte hade andra runt mig som såg ut som jag och dansade. Då kunde jag slappna av. Jag var inte själv. Men annars, nej!<
Nu har jag börjat dansa och röra mig igen, när jag känner för det. Magnus har aldrig sett mig dansa här hemma ens. Mycket märkligt kanske ni tycker, men jag har inte vågat förrän nu.
Konstigt det där. Nej nu ska jag hoppa in i duschen. Sedan ska jag göra en förvandling. Vi får se om det blir bra eller inte. Det återstår att se. :)
Ha en fin kväll sålänge hörrni, så kanske jag lägger upp en bild sen :)
Konstigt det där. Nej nu ska jag hoppa in i duschen. Sedan ska jag göra en förvandling. Vi får se om det blir bra eller inte. Det återstår att se. :)
Ha en fin kväll sålänge hörrni, så kanske jag lägger upp en bild sen :)
Bäst att tillägga att jag inte bara sprang utan jag gick lite också. Mina lungor tyckte inte om att jag rörde på mig. Hde dom fått bestämma så skulle jag aldrig ha varit ute och sprungit. Men nu sitter jag här, nöjd med mig själv att jag faktiskt inte gav mig så lätt! :) Heja mig och heja mitt nya liv! <3